Bjärven har rymt!

Qvin-ligans höstfest 2005

Vilopaus efter ett ansträngande möte med bjärven i Svartlien.

"Sven-Erik" jublar sedan bjärven sprungit till skogs.

Bengt-Ha och Gudrun i bodegan.

Det var gaj och partaj med stårsligan bortma Klimtatjakka i Bröne en fredagkväll i augusti 2005

"En gång för länge sedan kom de första besökarna till Svartlien, den mörkaste pistade björnhålan och köldhålet i Norden. De kom för skönheten. De kom för att söka äventyret och faran. Några visste inte vart de kommit. Men alla stod de under beskydd av en man vars rykte spritts över hela världen, från alla dem vars liv han kallat åter från Pärleporten. Mannen var Diplom-pistvakten och legenden Stor-Erik Marklund." (Hämtat från SVT:s hemsida)

I Bengt-Ha:s bodega serveras hojt som sig bör. Hit kommer stockholmare och infödda för att ventilera allt mellan himmel och jord, både det muntra och det vemodiga. Hit kom Kyrkåsstårschan en fredagkväll i augusti och då blev det liv i luckan...

Norna

Brynjes minsta men skönaste orkide, gömmer sig i granskogen och blommar i maj. Mycket sällsynt blomma som lockar intresserade från när och fjärran.

Kobingo

Här spelas det kobingo hos Jacobssons, när Kyrkås LRF-avd hade pizzakväll i Bodegan. Istället för surströmmingen som tenderar att bli bara för mycket så här års.

Lite fakta om byn

Brynje
"Byn Brynje ligger mycket vackert och ger en bild av en mycket väl sammanhållen bygemenskap. Namnet Brynje-tidigare Brönium, Brinium-anses beteckna en plats där det tidigare varit en stor brand. I jämtskan heter det briin om verbet brinna." Så skriver Margot Bosson Holmberg i jubileumsboken Kungl. Norrlands Artilleriregemente 1893-1993. Brönium ja, byn är än i dag känd som Bröne bland jamtar. Gjorde du din militärtjänstgöring vid A4, har du garanterat passerat Brynje någon mörk svinkall vinternatt. Närheten till Grytans skjutfält är fortfarande påtaglig, även om missilernas vinande över byn är ett minne blott.
Vid folkräkningen 1890 hade byn 101 innevånare, idag är vi inte ens hälften så många. I de 15 gårdarna fanns det mjölkkor, men dessa är numera avvecklade. Idag hålls odlingslandskapet öppet med hjälp av får, hästar och dikor till en viss del, men den största delen av skörden lämnar dock byn i form av rundbalsensilage. Byn har också en gedigen sågverkstradition, från rambestyckad bäcksåg till datorstött cirkelsågverk. Stora delar av Östersunds utbyggnad har skett med virke från sågarna i Brynje. Trätraditionen hålls fortfarande vid liv med en sågbänk vid bäcken och en trävarugrossist.
Skogarnas konung -Älgen- torde ha varit den faktor som betytt mest för sammanhållningen i byn. När skafferiet var som tommast fordom, hände det sig att man jagade älgen trots att det inte var tillåtet enligt överheten. Råkade man i klammeri med "rättvisan" för den sakens skull, såg man till att högst en man behövde sitta på fästning. Övriga inblandade fick hjälpa "fästningsänkan" med gårdens alla bestyr medan husbonn var borta. Numera när skafferiet redan är välfyllt, jagas det på laglig tid men fortfarande med samma inbitna passion. Tre jaktlag finns idag i byn, ett i öster ett i söder och ett i norr.